lunsan

Och jag har varnat er för mina små utbrott här på bloggen den kommande tiden. De går inte att undvika, för hela kroppen håller på att göra uppror just nu. Det är så mycket som händer omkring mig, som jag inte kan kontrollera riktigt så bra som jag vill. Visst, bussarna kan inte åka normalt för "all" snö, men jag kan fan inte andas riktigt ibland. Det attackerar i grupp, alla känslor som inte vet riktigt vart de ska få plats. Jag låg igår i sängen, och visste inte vad jag skulle göra med mig själv. När jag lät händerna vandra längst den andra kroppen och kyss efter kyss gick förlorad, ville bara ha mer. Försökte säga åt mig själv att nej, vi måste sova. Men så fort jag lutade mig tillbaka kom illamåendet och rädslan över allt som kommer fattas. Så fort jag slöt ögonen började det otåligt krypa i benen och magen knöt sig. Så jag lutade mig över igen och tjyvade åt mig ännu en kyss. Ännu en omfamning och ett tecken på att det fanns något mer än bara den vanliga vänskapen. Något mer som rättfärdigade min tid här och lugnade ner hjärat lite. För jag har lyckats med något fint nu. Allt var inte bortkastat.

Och idag kom nästa attack: "nej du får ett hjärta bara för att du är bra"
Internet är fullt av mycket skit, alldeles för mycket som kan få en att tappa lusten. Men när jag får en sån kommentar från min underbara lilla vän...herregud var det känns i hela överalltet! Älskar dig!