lunsan

Har försökt övertalat mig själv hela kvällen att jag ville ut och träffa vännerna, gratulera till att min ersättare blivit klar.

Men så fort jag kom dit blev det fel. Det blev en öl som jag sakta försökte dricka upp. Så länge jag hade nåt att dricka, hade jag en orsak att stanna kvar. Sen tog den slut, jag gick hem.

För hur jag än gjorde, vad jag än försökte säga eller någon annan sa eller gjorde - blev jag bara påmind om vad jag snart kommer bli utan. Och det känns, herregud vad det känns