peu amoureux de la langue française

Om 7 timmar börjar helgen, inte ens det. Ikväll är väskan packad och Malin har fått resnerver. Eller, nej...dom har redan kommit. Sitter och föreställer mig alla fransmän som springer omkring där nere med rutiga skjortor, röd sjal, smal mustasch, en påse full av baguetter och ler lite åt mig själv. Alla vet ju att fransoser ser ut så. Det har jag sett på film.


 Har kommit in i en fas nu när franska får tårna att krulla sig på mig. Det kom efter att jag tittat på mina tecktonik videos och blev lite kär i dansaren Nemoo. Män som pratar franska är speciellt. Jag var på möte med teamleaders för ett annat desk för någon dag sedan och hade stora svårigheter att koncentrera mig. Där står två män alldeles framför och disskuterar på franska, höjer på ögonbrynen och gestikulerar. Ingen aning vad de sa, men fan va hett det lät. Ingen utav dem såg särskillt bra ut men ändå kunde jga inte sluta stirra på den enas käkben. Dom var sådär markerade och jag ville bara stryka med fingret längst det och lägga kinden mot. Brunbränd var han med...


 Tänk er att vakna på morgonen, känna hur någon ligger tätt bakom och viskar nåt fint på franska. Med den där lugna, lite morgontrötta rösten. Nån gång! I morse hade jag allt det utan franskan. Det var lite bitterljuvt. Helt underbart och mysigt. Bara att få ha någon att krama om. Men att sedan tvinga sig upp när den andra människan får ligga kvar och fortsätta sova, det saknar jag inte det minsta. Det är plågsamt, minst sagt. Men jag har en natt kvar och i morgon är det jag som ligger kvar och gömmer mig under det varma täcket. Men bara för ett tag, sen åker jag till flygplatsen. Sen har jag semester och leker fransyska tills på onsdag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0