Minnen
Så, nu e jag klar för idag.
Har haft en riktig nostalgidag. Lyssnat på min musik jag haft under årens lopp, kollat på en massa gamla bilder, drömt mig tillbaka och även försökt återuppleva gamla minnen och händelser. Dock utan resultat, vissa saker ska lämnas i det skick de var. Bra eller dåliga. Men jag behövde en dag av självömkan och fynderande. Har kollat på The Notebook och gråtit floder. Har längtat ihjäl mig efter en mysig kram och att få gosa in mig i någons hals. Jag vill kunna sitta med en tröja någon lämnat kvar och sitta och lukta på den med ett fånigt flin på läpparna. Visst, singel livet e härligt, men nu e jag less på det. Jag är inte van vid att vara ensam så mycket och inte ha någon att ligga nära. Och nu när framtiden kan sluta hur som helst gör mina tankebanor snäva svängar varje dag. Det kommer bli en ändring när det gäller jobbet i år och jag kommer få söka nytt. Då är ju frågan om jag ska stanna kvar i Belgien, följa med Maddo till Australien nästa år, försöka mig på England eller något helt annat? Jag tycker bara allt känns så jäkla sorgligt med jobbet. Älskar verkligen mitt team och jag gråter när jag tänker på allt. De e ett så jäkla härligt gäng och det är första gången på länge som allt verkligen känns rätt. Jag känner mig hemma och det känns så fruktansvärt orättvist allt. Min bubbla har spruckit och jag känner mig så jäkla splittrad. Ut och äventyra när jag har chansen eller försöka skaffa mig en säker tillvaro och försöka skaffa nåt riktigt? Senaste tiden har jag flyttat varje år till en ny stad eller nytt land. Även om jag älskar det hade jag verkligen en bra känsla när jag kom till Belgien. Men nu vet jag inte längre? Det går åt helvete...
Satt och läste igenom allt jag skrivit i bloggen och det lät så mysigt en del saker. Små saker som jag saknar så mycket ibland. Själva känslan jag hade då...
***********************************
30/10-08
Nu snöar det...
Jag kom ut i vardagsrummet och tittade ut. Mörkt och alldeles vitt på hustaket mitt emot. Går lite längre fram och tittar. Vitt på hela backen, gräset e borta. Det ser väldigt lugnt och mystiskt ut trots att det blåser hårt. Tittar bort på bilarna som är översnöade och blir lite orolig. Vi har inga vinterdäck på ännu och Jimmy ska till jobbet om några timmar. Hoppas han är försiktig. Hoppas dom hunnit ploga vägen innan och han går upp i tid så han slipper stressa. Hoppas...Han kommer inte bli glad
Trots att det e kallt, blåsigt och snö ute nu kan jag inte annat än att småle lite grann. Första riktiga snön är alltid speciell. Men i morgon vet jag 2 hundar som kommer vägra gå ut när dom insett vad som hänt. Idag e det Halloween och ikväll ska vi till Bjurs och skära lite pumpa och äta nåt gott. Måste bara komma på vad? Tänkte försöka städa upp lite här hemma och åka ned på stan sen. Så jag måste försöka sova nu.
Ta det lugnt nu
*************************************************
Jag kommer precis ihåg allt. Känslan, hur kallt det var i lägenheten, det där dova ljudet som blir när det snöar och jag öppnade balkongdörren. Jag saknar våra lägenheter, våra filmkvällar, vår dipp, vårt uttjatade kortspelande, promenaderna med dogsen, våra lata söndagar i soffan och hundarnas tassande mot golvet. Jag saknar att bara kunna ta bilen till Bjurs och prata med familjen. Jag vill ha min bror som granne igen och bli hembjuden på nybakta bullar klockan elva på kvällen. Jag saknar mina grejer, våra grejer, mina alla ljuslyktor, mina växter, dina Fijisar, din mat som du alltid brukade ha klar när jag kom hem från jobbet. Jag saknar alla minnen, alla saker som har någon känsla kopplad till sig. Här har jag bara mina kläder. Det finns inget oss, ingen ung Malin eller familj. Här finns inget ur mitt liv innan Belgien. Jag saknar allt det vardagliga just nu. Kanske för att jag själv är så osäker på min egen.
Nu ska Chili ha valpar igen och det känns hårt att inte få vara med den här gången. Inte få känna hur de sparkar i magen, inte få vara den som hjälper henne vid födseln, inte få se deras första steg och följa deras galna upptåg. Jag kommer missa valparnas första försök att hoppa upp i soffan och hur underbart chockade de blir när de väl lyckas. Min lilla Chili ska få puppys och jag kommer inte vara där. Ännu en del av min gamla vardag som inte längre är min.
i november, malin. det dröjer inte förrän familjen är samlad igen. :)
