lunsan

Jag hade glömt hur underbart det är att få ligga nära någon. Att få känna naken hud mot min egen, ett par armar som håller om mig och ett par mjuka läppar som kysser mig. Jag hade helt glömt bort hur mysigt det är att höra de djupa lugna andetagen när sömnen smygit sig på, de små rycken kroppen gör alldeles innnan ögonen sluts helt. Hur hjärtat slår några extra slag när kinden smyger sig närmre min hals och drar en djup suck. Som jag har saknat dessa läppar, händer. Känslan av att vara uppskattad, efterlängtad. Den där blicken. Jag älskar hur du gav mig den där enkla kyssen i pannan när klockan ringt och vi ligger kvar några minuter, omlindade av varandra. Hur kan en människa dofta så gott? Hur kan allt vara så underbart och efterlängtat, men ändå kunna hållas på avstånd? Det är kärlek, men inte det sortens kärlek. Det är kärleken i en saknad kram