Ur balans
Den nyttiga dagen e långt ifrån nyttig. Allt bara sket sig och till slut stod vi bara oh skrek på varandra. Hur coolt det än verkar funkar det inte. X+X=katastrof Det går inte att bo ihop med sitt ex och tro att man kan leka bästa kompisar. Eller, med mig går det iaf inte. Jag är en katastrof just nu. Förvirrad, ledsen, super arg, besviken och en massa mer. Jag måste hitta ett jobb men jag kan inte hitta energi till att gå och dela ut de där jäkla arbetsansökningarna och jag går aldrig och köper dom där dyra frimärkerna. Jag sitter bara hemma och drömmer, förflyttar blicken mellan TV:n och datorn. Jag bara avskärmar mig allt mer från verkligheten och låter oskyldiga bli lidande. Men jag bryr mig inte. Det är det värsta. Jag orkar inte bry mig och jag orkar inte be om ursäkt för att jag är sur och vresig. Jag har fullt upp med mig själv och skiter i att folk försöker hjälpa. Kanske låter hårt men det är absolut inget personligt. Jag orkar bara inte. Låt mig leva i min svarta lilla bubbla så kommer jag säkert på någon lösning snart. Men jag kommer vara omöjlig ett tag och säkert såra människor på vägen. I helgen åker jag upp till mamma och funderar lite till. Vi får se...
Det är svårt att veta hur mycket man kan skriva i en blogg, hur personlig man kan vara. Jag menar, varje dag är det hundratals tankar och känslor som snurrar runt i kroppen som man på något sätt vill släppa ut. Prata är jag ju totalt värdelös på så jag skriver helldre av mig. Men hur mycket kan man skriva i en blogg egentligen? Jag vill vara väldigt nära med dom som läser men samtidigt vill jag inte hänga ut någon eller framstå som en knäppgök. Ibland funderar jag på att skaffa en helt okänd blogg där ingen vet vem jag är. Inga namn och inga personliga bilder. En blogg där jag kan skriva om vad som helst, vem som helst och hur som helst. Vill jag prata om knark, sex eller om gårdagen då jag kvaddade rutan på en bil, så kan jag göra det utan att någon vet vem jag är. Tänk va skönt! Bara kunna skriva sina innersta hemligheter och förbjudna planer...
vart går eran gräns?
Det är svårt att veta hur mycket man kan skriva i en blogg, hur personlig man kan vara. Jag menar, varje dag är det hundratals tankar och känslor som snurrar runt i kroppen som man på något sätt vill släppa ut. Prata är jag ju totalt värdelös på så jag skriver helldre av mig. Men hur mycket kan man skriva i en blogg egentligen? Jag vill vara väldigt nära med dom som läser men samtidigt vill jag inte hänga ut någon eller framstå som en knäppgök. Ibland funderar jag på att skaffa en helt okänd blogg där ingen vet vem jag är. Inga namn och inga personliga bilder. En blogg där jag kan skriva om vad som helst, vem som helst och hur som helst. Vill jag prata om knark, sex eller om gårdagen då jag kvaddade rutan på en bil, så kan jag göra det utan att någon vet vem jag är. Tänk va skönt! Bara kunna skriva sina innersta hemligheter och förbjudna planer...
vart går eran gräns?
Kommentarer
Trackback
