lunsan

Vi kom precis hem från stan, har varit och tittat på en katt. Det var en söt gammal tant som bodde nedanför lasarettet som trodde hon hittat mammas försvunna katt, Mimmi. Hon hade matat den sedan i julas och vi åkte för att titta. Bara att komma dit var ett äventyr då fläkten i vår bil inte fungerar och jag fick sitta och skrapa insidan av rutorna samtidigt som Jimmy körde. När vi kom fram satt katten på hennes trapp. Hjärtat satt i halsgropen för det var verkligen likt. Riktigt likt och de jamade på precis samma sätt. Men sen såg jag att katten hade alldeles för mycket vitt på bakbenen.
Det var lite hårt. Pappa hade pratat med henne i förmiddags så jag har ju gått och hoppats hela dagen. Man vet ju innerst inne att oddsen för att det ska vara rätt katt är minimala...men man kan ju inte sluta hoppas...



Hoppas du har det bra Mimmi